Riai 理合 är principen för en specifik teknik. En beskrivning av hur tekniken fungerar. Hur en teknik är
uppbyggd – från utgångspositionen till fullbordat kast.
Riai beskriver orsakssammanhanget och vilka villkor som måste uppfyllas för att tekniken
ska fungera. T ex: “I det här utgångsläget gör tori så här och då reagerar uke så här – därpå
uppstår det här läget och då får tori möjlighet att göra så här”, etc. Riai är olika för tekniker
med samma namn men som har olika utförande.
Termen ”riai” skulle behöva spridas och användas mycket mer. Det är ett ord som borde ingå
i den allmänna judovokabulären. I översättningarna till engelska av t ex Kodokans katahäften på japanska,
behåller man inte ordet ”riai” utan översätter tyvärr bara till ”principle”.
Det är alltså inte bara i Sverige man inte använder termen, utan i hela (?) judovärlden utanför Japan.
En förståelse av riai, vare sig man använder ordet eller inte, är nödvändig för att kunna
analysera, och förbättra, tekniker. Det kan appliceras på alla tänkbara varianter i alla olika
sammanhang. Det är nödvändigt för att förstå hur ett kast behöver anpassas för att ta
hänsyn till rörelseriktning, motståndarens kroppstyp, greppning, motståndarens reaktion etc.
Det går t ex inte att göra en teknik vars riai kräver kenka yotsu (motsatt greppning) vid en
situation med ai yotsu (lika greppning). Även om eleverna har fått lära sig seoi nage för ai
yotsu betyder det inte att de automatiskt kan få den att fungera i kenka yotsu.
Riai för tomoe nage i nage no kata kräver att uke trycker tillbaka – det går att göra tomoe nage på andra sätt
men då använder man en annan riai. Ser man sammanhanget kan man analysera varför en
teknik inte fungerar och vad som behöver göras annorlunda.
En naturlig fråga på en teknisk dan-gradering skulle kunna vara: ”beskriv riai för uki otoshi i
nage no kata”. Och kanske vidare: ”hur skiljer den sig från riai för uki otoshi som den utförs i
uchi mata sukashi?”
Riai och kata
En diskussion som ofta dyker upp är huruvida man skulle behöva utöka t ex nage no kata
med fler och modernare tekniker. Bristen i detta resonemang är att man inte inser att syftet,
inte är att endast lära sig ett specifikt utförande för varje enskild teknik. Istället är det en
lektion i viktiga verktyg för att förstå hur alla olika kast är uppbyggda, även de som inte ingår i
katan. Lär man sig att förstå begreppet riai kan man sedan tillämpa det på vilka tekniker som
helst.
I själva beskrivningen av t ex nage no kata behöver man vara tydlig med att förklara varför
man tränar den – vad syftet är. Om man tränar nage no kata och tror att det bara handlar om
de specifika teknikerna och utan att förstå varför de utförs som de gör, missar man poängen.
Det kan liknas vid att gå en kurs utan att veta i vilket ämne. Att det är en lektion i
analysverktygen kuzushi, tsukuri och kake är nog bekant för de flesta. Liksom att det är en
träning i ma-ai (avståndsbedömning/anpassning), samt givetvis inlärning av grundläggande
taisabaki etc. Men riai är det övergripande begreppet.
Hur varje teknik är uppbyggd, varför den ser ut som den gör och vilka villkor som måste uppfyllas
för att den ska fungera på just det sättet.
Uki waza är ett bra exempel. Riai för uki waza i nage no kata är helt olik riai för andra
vanligare utföranden i randori och shiai. Enkelt beskrivet: ”i jigotai bryter tori ukes balans
framåt över ukes ena fot, uke försöker dra sig tillbaka men tori hindrar detta med sin
kroppstyngd varpå uke istället tappar balansen rakt framåt, tori förstärker rörelsen framåt
genom att lägga sig bakåt och dra med sig uke, ukes rörelse framåt blir därmed så kraftig att
den inte går att kompensera med snabbare steg och med alternativet att göra en ”face plant”
väljer uke istället att göra ukemi”. I den kanske vanligaste tävlingsformen av uki waza – t ex
som Kashiwazaki visar den, använder man enkelt uttryckt istället kraften från en rotation och
blockerar ukes ben.
Uki otoshi eller tsurikomi goshi i nage no kata bygger på den viktig förutsättningen att uke
reagerar på balansbrytningen med att räta på sig och skjuta fram höften i ett försök att
bibehålla sin balans, inte genom att böja överkroppen. Det villkoret måste uppfyllas för att riai
för de teknikerna ska hänga ihop. Detta händer dock knappast i en match med rutinerade
judoka och tekniken fungerar inte i en realistisk situation. Men det betyder inte denna riai är
felaktig – bara att den inte ofta är tillämpbar.
På det viset lär man sig att även om (samlings)namnet är det samma finns det en enorm
mängd olika sätt att utföra en teknik och att det är viktigt att förstå riai för att kunna se skillnaden.
Med denna kunskap kan man t ex beskriva olika sätt många toppjudoka gör uchi mata och
vad som skiljer de olika sätten åt.
I undervisningen av kata är det givetvis viktigt att inte överlasta med för mycket teori och
förklaringar för tidigt – speciellt inte när man undervisar barn. Det bör också ges utrymme för
att själv pröva sig fram och göra egna upptäckter. Ibland kan det vara bättre att först
memorera rörelserna och att analysera dem senare.
Men med hänsyn tagen till studenternas förutsättningar blir det lättare att förklara vad kata
går ut på om man är bekant med begreppet riai.
Med en ökad medvetenhet om riai skulle även analysförmågan och den
tekniska förståelsen av tävlingsjudo kunna förbättras.
Det skulle också vara lättare att
kommunicera inom judovärlden internationellt. Kan man använda en välkänd term istället för
en längre utläggning sparas tid, och det är enklare att förstå varandra oavsett hemspråk.