Gō No Kata

Gō No Kata 剛の形  Betyder hårdhetens kata.
Varje teknik börjar med att kraft ställs mot kraft upprepade gånger, varpå tori ger vika och använder sig av motståndarens styrka för att lyfta denne med en kastteknik utan att fullfölja kastet.

Detta gör att katan inte bara ger träning i följsamhetsprincipen (ju no ri) och korrekt tajming för applicering av tekniken, utan även tränar kondition och styrka. Alla tekniker startar i en äldre version av jigotai (försvarsställning) från tiden innan judodräkter med långa ärmar.
Till skillnad från ju no kata tas ibland grepp direkt i dräkten

Angående go no kata ska Jigoro Kano ha uttryckt att den inte tillhör Kodokans ordinarie kata men att det står var och en fritt att träna den. Eventuellt existerade delar av denna kata redan i den ju jutsu som Kano tränade innan utvecklandet av Kodokan judo. Dock finns den med i vissa förteckningar över Kodokan kata publicerade av Kodokans tidigare chefsinstruktör Daigo Toshirō, 10 dan (1926-2021).

Gō No Kata innehåller tio olika tekniker

• Seoi Nage
• • • • • Ushiro Goshi
        • Sukui Nage
        • Hidari Seoi Nage
        • Uki Goshi
        • Hadaka Jime – Koshi Kudaki
        • Tobi Goshi – Uki Goshi
        • Osoto Otoshi
        • Ushiro Goshi
        • Kata Guruma

Den enda skriftliga beskrivningen, som utgör standarden för utförandet, är en text om go no kata i boken Judo Mizunagare av Kuhara Yoshiyuki 9 dan, utgiven 21/9 1977 och återgiven ett instruktionshäfte sammanställt 1998 av hans brorson Ochiai Toshiyasu, 8 dan.

Följande är en direktöversättning av denna text från japanska. Först avsnittet med innehåll och historisk bakgrund, följt av beskrivning av de olika teknikerna:

——

Gō no kata [Hårdhetens kata]

Judo Mizunagare [”Judo, vattenflöde”, titeln på boken med originaltexten]

Författare:
Kuhara Yoshiyuki, 9 dan
Publicerad Shōwa 52 [1977] 21/9

Översikt:

Denna kata är den äldsta inom Kōdōkan jūdō och grundas på den jū jutsu: kitō ryū och tenshin shinyō ryū, som Kanō-shihan hade lärt sig. Vidare presenterar den de tekniker som studerades vid den tiden och etablerades som judons grundtekniker. Kano undervisade sina elever personligen, men i takt med att antalet elever ökade blev det omöjligt att ge var och en individuella instruktioner, vilket tros ha lett till etableringen av denna kata. Dessutom återges det att Kano hade fullt upp med att sammanställa judons grundtekniker. Eftersom dåtiden träningsdräkter, till skillnad från nutidens, lämnade knän och armbågar fria, utgjordes nödvändigtvis ställningen och greppningen av jigotai [låg försvarsställning]. Ibland verkar även greppningen kunnat ske med fyra fingrar in genom ärmöppningen till ett sammanhållet grepp med ukes eri [krage].
Denna kata består av tio tekniker. Den är uppbyggd på att styrka först ställs mot styrka och att tori sedan använder sig av ukes styrka för att avgöra.
Som tidigare nämnts är katan från tiden när övergången från ju jutsu till judo skedde och det är den äldsta katan med kasttekniker. Därför är antalet tekniker litet – de sju teknikerna seoi nage, ushiro goshi, sukui nage, uki goshi, hadaka jime, o soto otoshi och kata guruma har arrangerats om och satts ihop till tio tekniker. Man får en förståelse för vilket hårt arbete som legat bakom.
I egenskap av teknisk grund för dåtidens judo kan man få en inblick i hur enormt unik och värdefull denna kata måste varit.
Nu för tiden finns det så gott som ingen som tränar denna kata och det fåtal som kan den består förmodligen bara av de till åldern komna Sakamoto Fusataro, 9 dan (Tenjin shinyō ryū, 88 år) [1884-1978] och Satō Shōichirō, 8 dan (Sōsuishi ryū, 82 år) [1890-1973]. Man vet att de två gjorde en uppvisning av denna kata vid Butoku-festivalen i Kyoto.
Eftersom utgångspunkten är jigotai finns det delar som inte är anpassade till modern judo. Tack vare att man använder styrka och intar en låg ställning är det dock en kata mycket lämpad för att stärka kroppen fysiskt.
Nagaoka Hideichi 10 dan [1876-1952] sägs i sin ungdom ofta utfört denna kata innan träning (enligt Sakamoto sensei). Inte bara som ren kataträning utan för att förbereda kroppen. Vidare säkert även för att den är väldigt användbar för att bygga upp vilja, energi och styrka. [志(心)気力 shi (shin) ki och ryoku: tre viktiga koncept inom japansk filosofi för krigskonst]. Det är ett faktum att om man på allvar tränar denna kata får en stadigare kropp och känner sig mer avslappnad samt starkare mentalt. Även om det är kallt hinner man inte igenom hela innan man blir genomblöt av svett.
Det finns tyvärr inte kvar några manuskript av Kano. Men vid tre tillfällen gjorde undertecknad [Kuhara Yoshiyuki] besök hemma hos den till åren komne Sakamoto-sensei och fick ta del av hans kunskap, med manuskript från Nagaoka och Samura, bägge 10 dan, som grund. Vidare hade jag även förmånen att få träna direkt med Satō-sensei som partner, och kunde till slut något så när göra denna sammanställning. Lyckligtvis hade både Sakamoto-sensei och Satō-sensei tillgång till samma manuskript och hade teknikerna inlärda, vilket var till enorm hjälp. Jag vill här uttrycka min stora tacksamhet till de båda.
Denna värdefulla kata bör betraktas som judons ursprungsform, värd att bevara till eftervärlden, vilket många föregångare verkar ha kämpat för men inte lyckats förverkliga. Även Sakamoto-sensei beklagade detta djupt. Han var mycket entusiastisk över att låta mig försöka och gav omsorgsfull vägledning. Att få detta publicerat är därför viktigare än att här reflektera över huruvida jag är värdig denna uppgift.

Förberedelse och förflyttning:

Start:
Tori och uke möts på en linje i mitten av dojon, tori på vänster sida sett mot shomen och uke på vänster på ett avstånd på ca 5,5 meter från varandra. Bägge vänder sig mot shomen och utför stående bugning. Därefter stående bugning mot varandra. Samstämmigt tar de sedan ett steg framåt med vänster fot till shizen hontai [naturlig grundställning]. Därefter går bägge mot varandra och möts på ett stegs avstånd.

Avslut:
Efter att de tio teknikerna är klara vänder sig bägge mot varandra och förflyttar sig tillbaka till positionen efter öppningssteget och står mot varandra i shizentai. Bägge tar ett steg bak med höger fot, bugar stående mot varandra och avslutar med att vända sig mot shomen och buga stående.

Hälsning:
Äldre tider hade ett hälsningsförfarande typiskt för sin tid. Dvs, stående bugning utfördes i shizen hontai [naturlig grundställning]. Sittande bugning utfördes med bägge knän i mattan och tårna fortfarande i mattan. I augusti, showa 34 [1954], när nage och katame no kata konsoliderades, etablerades även nuvarande hälsningsstandard, och även utförandet av denna katas hälsningar anpassades till denna.

Mairi-signal [tecknet för att ge upp, klappandet]:
I denna kata avslutas alla tekniker i sin färdiga form och liksom i ju no kata fullbordas inte kasten. Likaså görs mairi-signalen bara en gång.

Tekniker:

   1. [Ippon] seoi nage

Bägge möts i höger jigotai och trycker mot varandra, växlar till drag utan att släppa och växlar till tryck igen. Tori låter uke vinna och ger efter, använder sig av kraften i ukes tryck och avgör i en form motsvarande ippon seoi nage.

   2. Ushiro goshi

Bägge möts i höger jigotai och drar i varandra. Högerhänderna med grepp som i handskakning; vänster hand mot egen höft med fyra fingrar framåt. Efter detta byte till motsvarande vänster jigotai med drag på samma sätt. Därefter återigen byte till höger jigotai och drag, nu med grepp med höger hand från insidan i varandras handled och vänster hand med grepp i nederdelen av motståndarens högra överarm. Utan att ändra något annat släpps sedan greppet med höger hand, som istället placeras på utsidan av motståndarens högra knä och pressar inåt. Tori ger vika för ukes tryck, roterar till en position bakom uke och avgör med ushiro goshi.

   3. Sukui nage

Bägge ställer sig i höger jigotai. Vänster hand sätts mot vänster höft. Höger hand tar tag i motståndarens hand i ansiktshöjd, handflata mot handflata, och pressas mot varandra i sidled. Utan att flytta sig trycks sedan händerna framåt. Efter detta, byte till vänster jigotai och tryck på samma sätt. Ännu ett byte till höger jigotai med likadant tryck. Tori ger vika för trycket för att komma in i en höger [ippon] seoi nage. Uke trycker med vänster hand mot toris vänstra höft, toris höft åt sidan. Tori följer med i rörelsen och från sin seoi nage kliver tori med sin vänsterfot in bakom uke och avgör med en sukui nage.

   4. Vänster [ippon] seoi nage

Bägge ställer sig något bredare än i shizentai, placerar bägge händerna mot motståndarens rakt framför sig, sänker höfterna och trycker mot varandra. Därefter intar bägge höger shizentai, fortfarande med händerna mot varandra, en uppe och en nere och fortsätter trycka. Sedan intas vänster shizentai med fortsatt tryck mot varandra. Tori ger efter, använder sig av kraften i ukes tryck med vänster hand och avgör med vänster ippon seoi nage.

   5. Uki goshi

Bägge ställer sig i höger jigotai, ytterkanten på högerhänderna pressas mot högersidan av motståndarens nacke samtidigt som vänsterhänderna möts i ett handslag och drar. Därefter intas vänster jigotai med motsvarande drag. Efter detta återigen byte till höger jigotai med motsvarande drag. Tori låter sig dras intill och släpper taget med vänster hand. När ukes kropp rätas upp låter tori sin vänstra hand gå runt ukes höft, går in med höften, greppar ukes vänstra överarm med höger hand och avgör med vänster uki goshi.

   6. Hadaka jime – koshi kudaki

Bägge står vända rakt mot varandra. Uke greppar toris handleder med bägge händer. Tori lossar ukes grepp genom att sätta ihop sina händer och föra dem uppåt. Tori greppar sedan ukes handleder och uke frigör dem på samma sätt. Bägge ställer sig i höger jigotai och drar i varandra vilket följs av tryck mot varandra. Bägge sänker sedan höfterna och lyfter upp den andres högra knä med vänster hand. Uke försöker därifrån komma in på en [ippon] seoi nage. Tori svarar med att pressa vänster hand mot baksidan av ukes höft och därmed bryta ukes ställning. Tori avgör med hadaka jime med höger hand.

   7. Tobi koshi – uki goshi

I höger jigotai placerar bägge sin högerhand mot motståndarens vänsteraxel och trycker mot varandra. Bägge lyfter sedan upp motståndarens hand med sin vänsterhand. Därefter upprepas samma i vänster jigotai. Tori försöker komma in med höger höft vilket uke hoppar förbi för att komma in med vänster höft [tobi koshi]. Även tori hoppar förbi och avgör med höger uki goshi.

   8. O soto otoshi

Bägge ställer sig i jigotai. Uke placerar handflatorna på vardera sida av toris bröst och trycker. Tori för ihop sina händer och pressar från insidan isär ukes händer. Tori trycker i sin tur på ukes bröst och uke svarar på samma sätt med att pressa isär och trycka tillbaks. Tori ger vika för ukes tryck, flyttar vänster fot bakåt, vänder kroppen åt vänster, flyttar fram, kontrollerar och håller fast ukes armar och avgör med höger o soto otoshi.

   9. Ushiro goshi

Bägge intar höger jigotai och tar tag ivarandras handled med höger hand och drar mot varandra. Vänster hand placerad mot egen höft. Därefter byte till vänster jigotai och motsvarande drag. Återigen byte till höger jigotai, nu med drag med armveck mot armveck. Byte till vänster jogotai och motsvarande drag. Tori ger vika, roterar bakom uke och avgör med ushiro goshi.

   10. Kata guruma

Bägge trycker mot varandras axel med höger hand och sedan även med vänster hand mot varandras armbåge. Efter detta, tryck mot varandras bröst med bägge händer. Tori ger vika för ukes tryck, greppar och drar med vänster hand i mitten av ukes högra ärm, drar tillbaka sin vänstra fot, sänker höften, sätter nacken mot ukes högra höft, drar kraftigt och avgör med kata guruma.

————

Personer som nämns i texten och som förknippas med go no kata:

Kuhara Yoshiyuki 久原義之 9 dan, 1906-1985

Sakamoto Fusataro 酒本房太郎 9 dan, 1884-1978, Tenjin shinyō ryū 天神真楊流

Satō Shōichirō 佐藤昇一郎 8 dan, 1890-1973, Sōsuishi ryū 双水執流

Nagaoka Shūichi 永岡 秀一 10 dan, 1876-1952

Samura Kaichirō 佐村 嘉一郎 10 dan, 1880–1964]

Ochiai Toshiyasu 落合俊保 8 dan,

Hoshina Makoto 保科素 8 dan